lördag 16 december 2017

Byren landande fel



Jag tyckte väl att det lät alldeles för lite, som att byren med hösilage som jag slängde över balken ute i Lutan till getternas och hästarnas utebox, landade tyst och mjuk. 

Strax förstod jag varför... 




MYSIG JULMARKNAD I NÄVELSJÖ


INBJUDAN

Med den här tavlan som jag målade för många år sedan, vill jag bjuda in till JULMARKNAD söndag 17 december i Nävelsjö Bygdegård kl 14 - 18 där jag är med alla mina böcker och vykort. Givetvis signerar jag böckerna så du får väldigt personliga julklappar till nära och kära. Alla som köper böcker får välja sig ett par vykort. Dem kan man ha som bokmärke och som gåvokort utanpå paketet.

Det är en jättemysig julmarknad med ett förbluffande stort utbud av mat och delikatesser, hantverk och pynt, stickat och bakat, kransar och krumelurer, kaffeservering och lotterier. VÄLKOMNA PÅ EN SUPERDUPERMYSIG JULMARKNAD MED DE FINA OCH UNIKA JULKLAPPARNA!!!!!

Puss o Kram,

Eder Lanttant


onsdag 13 december 2017

Julklappar

Mustiga Mickanismer i Julklapp?

I morgon torsdag är jag på Kontorsspecials traditionella generösa JULKVÄLL i Vetlanda ml kl 16 - 20 och signerar alla mina böcker helt efter dina önskemål.

En toppenkväll med levande musik, jättefina erbjudanden, fika, glögg, mys, choklad - o så jag!

VÄLKOMMEN!!!!


tisdag 12 december 2017

Insnöad Lanttant

I natt åkte gården husfar från gårn 01.30 för att ploga snö åt Stadens invånare.

I morse 04.00 steg jag upp och gick ut. Här hade ingen skottat och ingen bil hade heller gått ute på vägen. Jag gjorde djuren och pulsade en vända med glada hundar som verkligen uppskattade den mönne snön.

Det gjorde inte jag. Inte alls.

Efter någon timme hade jag bestämt mig. Jag ger mig INTE ut i detta kaos. Det hade redan kommit två decimeter och det fortsatte att snöa och på radion utropades varningar hit och dit.

Jag är för gammal och vis (?) för att utsätta mig för sådan fara. Vid halvsex tog jag beslutat att inte åka.

Har istället haft en MYCKET KREATIV ARBETSDAG här hemma. Har uträttat mer här idag än vad jag gör under en dag på jobbet. Har dessutom hunnit med att pulsa runt ett par gånger med hundarna, fyllt på fåglarnas stora matbehållare, släppt ut getter och hästar - tagit in dem lika kvickt igen. Nästan.

Här får du några glimtar från dels vid fyrasnåret i morse, dels på förmiddagen när dagsljuset behagade visa sig en stund.

SNÖKRAMAR,
Er Mickan













fredag 8 december 2017

Farmor - en ängel

När jag fick min prins, alltså lelle Husfar, fick jag inte bara världens bästa karl. Jag fick även världens bästa svärmor.

Se här vad hon begåvat oss med!!!

Farmor är en ÄNGEL!





Lussekatter, julbröd, kavring, Ingridlimpa och de spröda underbara julkexen. Farmor har inte bara bakat dem med lika delar bestämdhet som omsorg i nävarna, hon har även förpackat och frusit alltsammans. Bara för oss att lägga ned i frysar och stoppa in i skafferi.

Är hon inte fantastisk, klanens farmor?

En ängel, som sagt...







Till saken hör att hon orkat, velat, bemödat sig, varit storsint och generös nog att år efter år baka och fixa åt och med sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn!

Dessa bakfoton är från det sista kapitlet i min bok Mickans BakGlädje där farmor delar med sig av sina bästa julrecept på bröd och kakor.

Hur lyckligt lottade är vi inte som har det så väl förspänt att få äkta, gott, sunt och hembakat bröd direkt hem i frysen att njuta av närhelst man vill under julhelgerna.

Klanens farmor har ett hjärta av guld.

Tack farmor för allt det fina goda julbrödet! Känns helt fantastiskt att plötsligt finns nu hembakat advents och julebröd i frysen - fastän jag själv ligger sjuk och pinsamt overksam ett par trappor upp.

Julen är räddad!

Farmor är en ÄNGEL!


torsdag 7 december 2017

Vilotider

Famlar ännu omkring i förkylningsträsket.

Efter att i några dagar ha varit motspänstig och motsträvig genom att vägra vika mig för feber och förkylning kapitulerade jag i tisdags förmiddag. Sedan dess har jag sovit och vilat. Hela tiden.

Vacklat ut i särken med hundarna endast runt huset så de har fått göra ifrån sig, sedan in igen och åter krupit ned i sängen.

Har till och med ställt in dagens föreläsning, något jag i princip aldrig gör. Men jag fick en ide i går morse och den höll. Idén.

Jag frågade min vän, författare och journalistkollega Peder Losten, om han kunde tänka sig att ställa upp och underhålla gästerna idag, torsdag. Och si, det kunde han. En tyngd släppte från mina axlar ty nu vet jag att gästerna inte behöver bli ledsna och besvikna utan kommer bjudas på en jättefin stund av gemenskap och underhållning - trots att jag inte orkar komma.

När detta var i hamn i går förmiddag och alla var vidtalade, så somnade jag en känsla av befriande. Jag sov till kvällen, utan att ens äta en gnutta på hela dagen. Har lite vatten invid sängen som jag dricker av när jag vaknar till och det är som att det räcker.

Hundar och katter ligger hos mig i sängen. Det är alldeles tyst sånär som på mina luftrörs rosslande, katters kurrande och hundars snusande. En befriande tystnad. Ett välbehövligt lugn. Jag domnar bort igen.

Det är skönt. Varmt. Mjukt.

Visst längtar man i sin ömklighet efter en moders smekande händer, fulla av omsorg och kärlek. Men en sträv med varm hundtass i min hand, känns också förtröstansfullt. För att inte tala om lilla Ronja Snöflingas mjuka lena päls och djupa ideliga spinnande där hon rullat ihop sig mot mitt bröst och får min kropp bli en resonanslåda.

Nu har jag fått i mig två koppar hett rött the, med vatten som jag lät koka upp på vedspisen, och det känns litet lenare i mitt onda bröst. Min blick noterar att hyacinterna på bänken slagit ut. Men jag känner ingen doft. Men jag kan se och njuta av det jag ser. Det är vackert.

Intill blommorna hänger, från taket, en liten slinga av stjärnor och kulor i transparent glas. Den fick jag via posten igår som en liten present och kryapådig-hälsning av min vän Britt-Marie. Jag är så glad för all omsorg och omtanke som visas mig. Ni är underbara!





Nu ska jag krypa ned i sängen igen och vila.

Ty min kropp vill inget annat än att vila. Jag gör den till viljes. Vi är sams. Överens.

Puss o Kram alla finingar.



tisdag 5 december 2017

Nyspräckt spisaved

Ännu en jobbig natt har börjat fly bort. Dunsta iväg. Upplösas. Jag är tacksam för det.

Feberångor har kommit och gått. Nysattacker och hostanfall har avlöst varann. Febermosig hjärna är trött. Lekamen likaledes.

En konstig natt har jag tagit mig igenom. En natt i en slags dvala. Febrig dvala. Med ett huvud som vore det uppfyllt av ett trögflytande sus som minner om falskklingande målbrottsbrutna skrik i slowmotion. Öronen dånar som vore det jetplansövning just i mina hörselgångar, med vrålande plan som ovälkommet spränger sig fram bland mellanörats städ, stigbyglar och hammare.

Under gårdagen stapplade jag ut korta stunder pga djurskötsel och hundpromenader, för att snart återvända in till vedspisens värme där jag gärna positionerar mig i den sköna strålvärmen, huttrande, flåsande och rosslande i luftrör och lungor.



Husfar har spräckt lite ny spisaved och burit in till mig, något jag blev både rörd och tacksam över. Älskar mixen av spräckt björkved tillsammans med en och annan talleknabbe och det sprakar och spritter trivsamt här i köket.

Det är inget vidare att vara sjuk. Känner ändå, mitt i min enkla lilla förkylning, stor intensiv tacksamhet för att jag nästan alltid annars är frisk och har förmånen att leva livet med hälsan som följeslagare.

Fast – mina förnumstiga tankar till trots – så känner jag mig ändå lite ynklig…

Feberkramar,

Eder Mickan  

söndag 3 december 2017

SJUKSTUGA



Det är lite lågt i tak här i stugan. Vi är inte riktigt pigga, Husfar och jag.

Husfar började märka av sitt förkylningselände i onsdags och jag i fredags. Vi dricker växtextrakt av läkemalva och timjan som lindrar lite grann.

Men jag är så trött. Så det där växtextraktet verkar inte bättra på orken precis. Jag behöver min ork ty det är mycket som ska ske dessa få timmar hemmavid innan arbetsveckan kör igång, Nåja, det är som det är och allt får gå på lite halvfart, det är inte mer med det.

Jag har signerat en del böcker och försökt skapa lite första-adventskänsla i huset. Den stora smidda hästen togs fram ur stallet och fick trona i mitten av alla Bengt&Lottaljusstakarna.



Dessutom kom jag plötsligt ihåg den snaps-julkalendern jag köpte tidigare i höstas. Den hade vi ju helg glömt bort. Glömt så pass mycket att jag inte ens visste var jag hade gjort av den. Men efter att ha rotat i garderober och skåp, i källaren och på vind fann jag den i skafferiet. Men luckorna till den här speciella adventskalendern, den lär vi nog inte öppna vid femsnåret om morgnarna utan den får allt anstå till kvällen...


Populär filt

På ena köksbänken har jag lagt mjuk flanellfilt. Den är mest till för Ronja Snöflinga ty hon är ju inne dygnet om. Men det är mååånga fler som gillar hennes filt.







Men det är en liten kisse som klagar. Eller rättare sagt, en stooor kisse som klagar.
Oscar Storfot.
Grinigt muttrade han:
Kunde tanta inte haft en lite längre filt så jag slapp ligga med såväl nostipp som svanstipp utanför???




lördag 2 december 2017

Äntligen en hemmamorgon!

Pustostön! Åh vad helt helt helt underbart det är att det är lördag och jag får vara hemma en morgon och möta dagen på ett mer rofyllt sätt än vardagens morgnar som är lika tidiga som de är stressade.

Jag njuter. Frossar i adventstidens höga, närmast obegränsade, mysfaktor.

Kaffe, adventskalendern på tv, tomtebloss, lucköppning, datumljus, knappt hörbar julmusik, spinnande katter och så de röda lyktorna vars värmeljus ger ett lojt fladdrande sken som går rakt in i hjärtat.

Jag andas. Suckar av välbehag. Äntligen en morgon hemmavid. 

Hoppas jag hinner fylla på energidepåerna tillräckligt för att klara ännu en tuff arbetsvecka. Missförstå mig rätt, jag menar inte att beklaga mig ty det är roligt, lärorikt och intressant att vara kommunikationssamordnare på Landsbygdsnätverket i Jönköping men det är samtidigt tufft att kombinera med landsbygdslivet här hemma. Det känns svårt med alla våra djur som jag ju älskar så djupt, något som varje morgon renderar i små hugg i hjärtat. Hugg av en blandning av dåligt samvete och sorg.

Det blir ju inte bättre av de långa och tidskrävande bilresorna som tär, mörkt när jag kör upp och mörkt när jag kör hem.

Men nu är det många timmar kvar till måndag kl 04.15 då klockan ringer. Jag ska göra mitt bästa för att njuta av varje stund och ögonblick tills dess!

GLAD ADVENT på er alla!

Puss o Kram,
Eder Lanttant - Mor Mickan