Míckans Julsaga...

EN LAGÅRDSTOMTES JUL

En alldeles alldeles sann julsaga om en lagårdstomtes julbestyr på en liten gård någonstans långt ut i den mörka Smålandsskogen…

Text och illustrationer
Mickan Thor


När marken runt lagårn ligger vit, trött och frusen
hönsen ruggar o av närgångna tuppar läser lusen
husfar dricker nåt ifrån potatisland
husmor mumlar om guldarmband
då anar lagårdstomten att det är dags tända juleljusen

Fast lagårdstomtar som jag, o den förre, han som dog
lunkar på som vanligt med sysslor o vårt vardagsknog
städar i stall o i djurens kättar
pratar med hästar, knytt o vättar
för man ska hålla sig väl med dem alla, det vet jag alltnog


Men när bred-rövade märren går till boden, den öde
för att försöka förse sig av visthusbodens överflöde
(där finns havrenecker i mängd)
ja då håller jag dörren stängd
för hon var så dum o girig att jag henne portförbjöde

I morse var hon ångerköpt, kom o sa till mig förlåt
hon sa förläget att hon inte alls är girig med uppsåt
men som bred-rövad o lat
o alltid sugen på mat
blir det att man roffar åt sig allt som man kan emellanåt


O när ska man va snäll, min vän, om inte nu vid jul
så jag klappar hennes mule o öppnar till vårt skjul
hon gnäggar på den unga märra
som förvånat ögonen uppspärra
när hon alla havrenecker såg uti bodens vestibul

Tyvärr är inte alla glada här fastän juletider råder
bland får man tassa som om man ginge här på nåder
här är gny, gnäll, gnissel o gnat
fast jag mest skrattar åt deras tjat
o memorerar tills nästa gång det drar i min skaldeåder


Just nu är alla i lagårn arga på en långsvansad råtta
en häradsbetäckare, nåja, bara en ynka medelmåtta
som på vår loge smet in
gjorde råttmor bukastinn
o trettiofyra små barn ligger nu i råttmors grotta


Gammelkattan ligger i sitt hål och blänger arg på mej
för att jag till råttbo-tabberas bestämt har sagt nej
men till o med hon måste fatta
att även en ilsk gammal katta
får till julens o lagårdstomtens regler snällt anpassa sej


Geta-koa, hon som jämt gör såna konstiga krumbukter
för att få ut sina, till synes, outsinliga träckprodukter
står och blänger på oss andra
försöker någon annan klandra
fastän det är hon själv som i lagårn sprider unkna lukter

Genom fönstret syns som vanligt lille granngårnsgossen
vemodig gå i flösvattnet längst ute på västra mossen
han drömmer om en häst
o den han gillar allra bäst
är vår halte klapphingst Sthore, den väldige kolossen


Så i somras smiddes planer här bland djuren må du tro
om hur vi kan glädja granngossen, den lille lessne Bo
efter möda och kärt besvär
så blir det föl till våren här
o hur det gick till vet bara jag o lagårns blinda so

Strax då julaftonsskymning famnar nejd och gård
i antal glädjeskutt Bos hjärta gör världsrekord
för sitt inre snart han ser
när vi ett föl till honom ger
o sen har nog hans sinne slått sitt sista mollackord


Knytt, vättar o lagårdtomtar, vi kan ordna det mesta
bara folk o fä till sätt o sinne är väna o modesta
det är sagans sensmoral
att man själv kan göra val
o göra det bästa, för två- o fyrbent, sig själv o sin nästa



Julefriden sänkt sig har när jag går bland gårdens hus
barn leker i glädjerus o Husfar myser vid sitt krus
o minsann, vid husmors hand
blänker visst ett guldarmband
snart kommer hon till lagårn ut med tomtens egen julegröt
och efter lagårns julkalas väntar julnattsvilan opp i hö´t

*********************************************************************************

Lagårdstomtens språk, ordförklaringar
Ruggar – period då hönsen tappar sina fjädrar och värper minimalt
Kättar – djurens boxar
Havrenecker – Havrekärvar (julkärvar)
Knytt, vättar – folktroväsen som lever i, under och intill ladugården
Märr – sto, häst av feminint kön
Tabberas – äta upp allt, göra rent bord, stort kalas
Träck - avföring
Bukastinn – tjock om magen
So - grissugga
Klapphingst – häst av maskulint kön med bara en testikel
Flösvatten – mycket vatten, som vid vårflod, snösmältning eller skyfall
Höt – bestämd form av hö, ett stråfoder

EN RIKIGT GOD MYSIG ROLIG O HARMONISK JUL önskas alla kära läsare!!!
Mickan & Husfar

Dan före dan före doppedan

Vaknade vid halvfyra och insåg snart att jag inte skulle somna om. Steg därför upp runt fyrasnåret. Tittade ut i det månbelysta landskapet och såg några rådjur stå och äta vid en av mina utfodringsplatser. Två harar lekte uppe i vägskälet. Allt såg lugnt, vintrigt men mycket kallt ut. Termometern visade minus 21.

Jag tassade ned och tände i pannan och i vedspisen. Stoppade fötterna i storstövlarna, greppade hinken med foder till rådjuren och stegade ut på åkern. Under oljerocken hade jag ännu nattsärken på mig.

Rådjuren drog sig förskräckt tillbaka då jag och hundarna kom upp längs gången. Det fullkomligt gnisslade under fötterna i den kalla snön. Jag bestämde mig för att inte gå ut till stallet ännu eftersom det var så kallt och jag ville inte heller väcka djuren eftersom jag, på grund av det uteblivna galandet, insåg att fortfarande rådde nattro ute i fähuset.

Gick därför upp till mitt arbetsrum en stund. Startade datorn, skruvade på högtalarna och spelade julmusik från SR Bjällerklang. Strax började jag höra olika dova knäppanden i huset, karaktäristiska ljud då temperaturen i huset sakta stiger efter den långa kalla natten.

Husfar, som hade tagit ledigt en dag från jobbet i Staden, sov ännu sin vackra skönhetssömn.

Det är dan före dan före dopparedan och många sysslor kvarstår för att det ska bli Jul!

I stallet var allt nedfruset, som jag befarade. Jag fodrade, vattnade och mockade alla djuren men lät hästarna bli kvar inne.

När alla djuren setts om och fått vatten som jag burit i hinkar från en, tack och lov,ännu inte frusen vattenkran vilken återfinns i selkammaren där det finns lite värme, tog jag min vedkorg med spräckt vedspisved och lunkade inåt huset igen.

Röken ur skorstenen stod som en kvast ut ur skorstenen som fick böja sig för nordanvinden i den bisterkalla morgonen.

I väntan på att det skulle dagas hölls jag nere i pannrummet och kreerade ett par små julgrupper. Det bara MÅSTE ju dofta hyacint i huset, annars blir det inte jul!

Äntligen dagas det och en tapper sol börjar hasa sig över det nedfrusna skogsbrynet.
Dags för att se om de vilda djuren!

Hö, pellets och kanske äpplen och morötter lägger jag i högar ute på åkern och uppe i lövängen till rådjuren...

som gärna kommer och äter - både under dagtid och nattetid....

och vandrar sen vidare till nästa utfodringsplats.

Så ska fåglarna ha sitt. Alfons kollar så att matte får med sig allt i hinkarn innan hon börjar traska runt till fåglarnas utfodringsplatser....

som också är ganska välbesökta...

Ja, nu dags för det nästan omöjliga detta år - hämta julgranen. Jag håller i regel på och spanar efter en vettig julgran i en sisådär två månader innan jag, förhoppningsvis, bestämmer mig för en. I år gjorde jag likaledes men vad hjälper det när alla ser ut så här???

Ser ni vilken gran som ser ut som just MIN julgran? Nä, just det, knappast jag heller, fast jag ju förstås inbillade mig att jag GENAST skulle hitta just den utsedda - även om det kom snö. Varför gör man alltid samma misstag? Varför binder man inte i något i den gran man till slut har bestämt sig för medan barmark råder? Nåja, nu blev det till att gissa...

I år var redskapen ingalunda den traditionella lilla yxan. Nej, nu gällde skovel och såg, de höga storstövlarna och fodrade arbetshandskar...

Men en gran blev det! Trött och sliten efter bravaden att komma överens med Husmor om vilken gran som skulle fällas och efter jobbet att bärga densamma, lufsar Husfar hemåt med årets julgran. Alice och Blenda har fått extra kläder för att klara vinterkylan.

På efermiddagen släpper jag ut hästarna någon timme så de får komma ut i den vackra vita vintervärlden.

Solen går ner tidigt här! Kvart över tre ganska precis. Så är det ju också vintersolstånd idag! Midvinter! Det betyder att jordaxelns norra del lutar maximalt bort från solen, vilket medför att det norra halvklotet alltså får sin kortaste dag och längsta natt. Natten är nu 17 timmar och 28 minuter lång.

Strax därefter visade sig fullmånen mellan taken och det var dags att gå in och börja med inomhussysslor.

Jag sprutar salt i saltrullarna av älg som jag lade i saltlake i söndags...

Kvällens stek får snällt puttra medan

vi maler kött till julköttbullarna

som enligt tradition, och med den äran, görs av Husfar

medan jag yrar runt med allt och inget samt förstås servar Husfar med julöl och julglögg...

Kvällen, dan före dan före dopparedan, avslutas med julklappsinslagning. Blenda är dock inte speciellt engagerad...



Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Ur dikten Tomten av Victor Rydberg

Stans Största Skinka...

Igår blev jag enkannerligen förvånad! Överraskad! Och kanske blev jag även lite glad...

Men jag har ännu inte kunnat bestämma mig för om jag, i vanlig ordning, smädades av Husfar eller om jag rent av fick en komplimang...

Jo, det var igår kväll då han kom hem från ett av sina numera konstanta snöröjningspass i Staden. Med sig hade han en papperskasse av det slag som finns i Stadens matvaruaffär och som, rådande tider till ära, har försetts med julkulig illustration. Påsarna alltså.

Så satte han sagda påse på bordet och sa;

- Ja, go jul då...

Jag tittade ned i påsen och i den låg en JÄTTESTOR julskinka. Det största jag nånsin sett faktiskt.

- En får la bara huppas att den går ner i grytan så du kan koka te an lite?

Att han ens köpt en skinka förbluffade mig väldeliga. Det var stort på något vis! Vittnade om ett slags ansvar för att det minsann skulle bli en redig jul här på gården.

Men jag var fortfarande väldans häpen över detta ovanliga initiativ så jag frågade försiktigt hur det kom sig att han köpt en julskinka.

- Ja va i affärn o sulle ha köpa lite brö te frukost då jag vasnade att dä va ett jäkla liv båtta ve kyldesken.

- Käringarna rev o slet och kastade mä skinkera sum vore di stölleta så ja tänkte att dä ve no te att köpa si e redig skinka redan nu annas blir vi la utan...

Jag tittade på Husfar och så tittade jag ned i kassen igen. Höjde sen åter blicken upp och mötte hans.

- Mmmm, sa jag dröjande, det va nog bra, far lille.

- Men det var en rasande STOR skinka du köpte, sa jag och lät påståendet hänga kvar i luften och ta formen av en fråga...

- Jovars, dä va när ja to opp o höll i denna häringa skinka så kändes dä så rasande vant o väldans bekant i näven på nöet vis.

- Den va stor å runn å tjöck å ja vesste att då kan dä la inte bli annat än bra...

Hm.....

Jag tror jag får åberopa det gamla tyska ordspråket som kocken Werner använder i Julsången "Vår julskinka har rymt;

- Hur man vänder sig har man skinkan bak...

Oxen med Osten...

Jag är ganska mager om bena
tillika om armar och hals...

Strof ur "En valsmelodi" av Nils Ferlin

Ja, jag är ganska mager om bena, tillika om armar och hals. Just därför vill jag ju inte missa tillfället att käka lite fet julaost när Husmor kastat ut några skivor. Hon har fått för sig att man inte kan äta de två översta skivorna efter det att plasten plockats bort. Det kan väl så vara första gången, alltså då hon kommer hem med osten från affären, men hon gör det VARJE GÅNG hon tar osten ur kylskåpet! Du kan du ju lätt räkna ut att katterna, hundarna och vi fåglar käkar upp mer än halva osten!

Men vi klagar inte, det är ju inte dumt med lite prästost som omväxling på den där frö,- nöt, och talgbollskosten som hon annars tillhandahåller. Husmor alltså.

Fast i rådande kyla och djupsnö är det ett jäkla besvär att käka ost! Osten fryser och blir som en hal skinnsula som slinker ur mina plattfötter fortare än Husmor sätter sprätt på äggapengarna.

Och så vill jag ju inte själv hoppa ner i djupsnön och riskera att mina slanka och välformade ben drabbas av några förfrysningsskador. Då får man se till att använda alla sina akrobatiska färdigheter och minsann fånga upp den där rackans ostabiten från ovan genom att svinga sig i pergolan a´la´ Tarzan. Eller, var det kanske sånadäringa lianer han svingade sig i kanske?

Nåväl, nedan uppvisas en stilstudie i hur smålands snyggaste talgoxe hanterar en motsträvig prästostskiva!

- Men ser man på, är det inte en liten skiva prästost som ligger där i snön och ser så läcker ut?

- Det vore ju synd om en sådan delikatess skulle tillfalla någon annan småsnål pippi här på gårn...

- De va en rackare te o sitta fast!

- Näääääää, jag tappar snart taget ju!!!!!!!

-Nä, aaaaaooooooiiiiihhhhh, oooooiiiiiiiiii. Sicken jäkel te å va motsträvig! Jag gör banne mig i brallorna!

- Å så ett sista ryck! En redig oxekraftansträning! Yes!!! Nu lossnade den!

- Pust! Så där ja! Ingen match för en rejäler oxe som en annan...

- Titta och lär, alla ni amatörer där ute!

- Oj då, jag var visst lite högljudd, de var väl ingen som hörde mig och som tänker komma hit o tro att de ska få dela på det här kalaset nu när det är jag som gjort hela slitgörat???

- Den här osten är MIN, så de så. Jag släpper minsann inte taget! Ni skulle bara våga komma hit, ni fjantiga fjäderfjärtar!

- Nääää, va änna in i glödheta!!! Ostaknäkeln gliiiider ur mitt grepp. Nääääääääääjjjjjjjjj!!!!

- Vid alla kramsfågelsmördare, luskungar och vedervärdiga tryffelsvin. Jag blir så ända in i häcklefjäll sketnödigt SYRAK!!! Grrrrrr!

- Ska jag, likt en minikopia av Tarzan, behöva hänga där och kämpa IGEN?

- Hm... Det måste finnas något annat sätt... Kanske kan man klättra ned längs kaprifolen? O då blir det ju som en riktig lian ju! Hm, det tål att tänkas på.

(Mutter mutter, bläng, bläng)

- Jo men visst går det att klättra så här ju! Lätt som en fesljummen fjärt!

- Det är inte bara Sickan i Jönssonligan som har begåvats med förmågan att göra upp smarta planer - det har även smålands snyggaste oxe...

- Å så ska jag bara upp igen så jag kan börja käka igen. Eller vadå "igen" förresten? Jag hann ju inte käka förut innan den där sopproten till ostabit slank ur näven...

- Å så skaka bort den förbaskade snön, den gör ju ingen gla... (ni skulle bara höra Husmors svador här om morgnarna där hon lufsar omkring med snöskyffeln i högsta hugg - då hukar sig till och med de tjuvaktiga och framfusiga skatorna i buskarna... )

- Så där ja. Äntligen! Sicket slit va?

- Vafalls! Vad gapar du om? NEJ!

- Glöm det, din gamla nötskrika! Tänk inte ens tanken! Dessutom kommer du fastna här i pergolan med den oformliga jättekroppen som du har! Så håll dig på avstånd!

- Den här osten tillhör MEJ och ingen annan! O nu ska jag äntligen käka så håll näbben på dig!

- Mmmmm, god ost!

- O god jul!

Hälsar smålands snyggaste och vigaste oxe...