På hygget...

Blev ståendes på ett hygge häromdagen.

Under en fantastiskt blå och outsägligt skön oktoberhimmel förenades vi och blev till ett. Tystnaden och jag, en frötall och en hackspett.

Sällskap som minsann inte gick av för hackor...

Den Sista Buketten?

Gick en stilla morgonrunda i gräs, stelnat fastfruset i frostens grepp och som plågsamt knäcktes under storstövlarnas tyngd.

Plockade några sista sensommarfröjder ur det kylslagna höstlandskapet.

Kärleksört, humle, alunrot, solbrud, blåklint och höstanemon bildar tillsammans ett frodigt stilleben över en svunnen årstid, som vore de en sista gåva från en gäspande trädgård vilken redan börjat slumra in i lång dov vintervila...

Frostinstallation...

Det går åt några rediga o särdeles höga hässjöestörar, ett par meter balasnöre, en sjuhäcklefjälls pressening och en mätt och medgörlig Husfar för att frosttäcka den mitt på dynghögen planterade änglatrumpeten...

 

Höns och tuppar bligar klentroget och storögt på när vi bråkandes och gruffandes trampar omkring, balanserar, spottar och svär ute på dyngan.

God morgon! Eller kanske. Ja, jo. Någorlunda i alla fall...

Mjölkbordet blommar - ännu....

Kom på, när jag gick förbi mjölkbordet idag, att vid den här tiden, alltså när älgjakten står för dörren, brukar jag ju annorstädes ha höstat på mjölkbordet.

Bytt sommarblomster mot pumpor, mossa och ljung. 

Men i år tronar sommarblommorna ännu vackra och frodiga. Och får så göra - tills de inte vill och orkar längre. 

Men än verkar de en förbluffande blomsterlust...

Något som jag inbillar mig att i alla fall Tionetta står där bak rännebron och slänger beundrande blickar på.

Ja, på mjölkbordet alltså.