fredag 19 oktober 2012

Vinnare - och förlorare...



Denna rackliga Blommehöna (brunspräckliga i mitten) har snuvat mig flera gånger på sina ägg i sommar.

Första gången hittade jag tolv ägg liggandes mitt i ett jättestånd höstflox. Nästa gång hittade jag nio ägg under klematisen vid farstubron.

Varje gång jag tagit äggen har hon blängt som tusan, gnällt och utgjutit (an)klagande läten över förnärmelsen i några dagar. Ända hon kommit på ett nytt ställe där hon kan lura mig på sina ägg..

Och si - till slut lyckades hon.

Häromdagen hörde jag hur det pep som tusan, trodde först att det var ivriga småfåglar men vid en närmare granskning bland funkiabestånden vid husknuten visade sig sagda höna stå villrådig intill ett uppspekat jordrede i vilket det låg sju kläckta ägg.

Men bara en kyckling levde, de andra sexhade dukat under för köld, väta och hunger.

Så Blommehönan både vann och förlorade.

Och går nu i fähuset med en enda liten kyckling, som emellertid piper som vore där ett dussin...


torsdag 18 oktober 2012

Gratulationer till en redaktionschef...

 
 
I dagarna fyllde han halvsekel. Den stolte o vassnäbbade, om än lite halvgamle, tuppen i Jönköpings-Postens hönsgård som klappar med vingarna, schasar med hakklapparna o sprätter med spattiga tuppaben när han galer åt hönsen att lyfta sin tunga gump o masa sig ut o leta nyheter.
 
Vissa av oss betraktar han med trött blick inunder slokande tuppkam, suckar o tänker vagt förhoppningsfullt: "Nåja, även en blind höna hittar ju ett frö ibland..."
 
Och vi, ja vi lyfter på våra nyhetsvädrande fjädrar, anstränger våra små ordälskande hjärnor, vinkar med våra block&pennabärande vingar, spretar med våra tangentälskande klor, spetsar våra grävförmögna näbbar o kacklar glatt fram ett unisont:
 
GRATTIS MAESTRO MATS!!!!!!!

Loppfri lanttant...


Under skogsrundan innan gick jag på en älg, vi blev sketrädda båda o när hon med ett brak kastade sig iväg huppa jag in bak närmsta träd!

Älgen stack så kvickt att inte ens lopporna hann med och snabbt beslöt de sig för att byta värddjur....

Efter att ha plockat bort ett tiotal i hårbotten krypande loppor gav jag upp varvid Husfar plockade fram lövblåsen o blåste genom håret med en sån kraft att Carolas stormvind mest liknar en liten fjärt...

Men jädrar i min låda - loppfri blev jag:-)

Åldrandets förgänglighet...


I en höljd vik ligger en lika bortglömd eka och minner om somrar som varit

Nyckeln till visthusboden sitter ännu i
En övervuxen gammal grinstolpe utgjorde en gång ett välkomnande
Rasslet av kogrimmor och monotomt idisslande har för länge sedan tystnat
Den gamla kalvgrimman är snart helt i nättlornas famn

Förpasssad.
Förbi.
Förlegad.
Förnimbar.
Förbrukad.
Förkastad.
Förfulad.
Förmultnad.
Förfallen.
Förskräcklig.
Förglömd.
Förnedrad.
Förgänglig.
Förskämd.
Försliten.
Förorenad.
Förslösad.
Förminskad.
Förspilld.
Försskjuten.
Förmörkad.
Försutten.
Förseglad.
Försilvrad.
Förnekad.
Försjunken.
Försakad.
Förruttnad.
Förpuppad.
Förolämpad.

Må så vara.

Men - dessa av tidens tand bemålade ting och företeelser äger ett vackert stilfullt oemotståndligt bildspråk vilket förmedlar om såväl svunna tider som förebådar om kommande genom att i all sin bedagade skönhet ordlöst berätta att tiden, liksom livet, obönhörligt tickar på…


En gisten hässjöstör håller fähusdörren tillstängd
Hästräfsan lär aldrig mer dras bakom nån sommarsvett ardennerrumpa 
Sjölandet skördelada har doftat nyskördat hö för sista gången
Moderniteter blir snabbt till åldriga reliker...
Den gamla visthusboden är snart höljd i grenverk och sly

Glaset i fähusets gamla fönster saknas

En gammal brunn som hjälpligt täckts över ute i ängen

En av åldrandet bemålad backelitlyseknapp