fredag 19 juli 2013

Min egen Nils Karlsson Pyssling

Mina kära fina rara läsare! 

Jag bara MÅSTE berätta om hur en alldeles vanlig dag kan starta på ett inte alldeles vanligt sätt.

I morse då jag satte ned båda fötterna på golvet och fortfarande satt kvar i sängen för att ta mina mediciner eftersom jag ju är allergisk mot hundar, hästar och katter (jo, det är faktiskt sant hur galet det än låter) så hör jag små ljud - men tänkte förstrött att det väl är hundarna eller katterna.

Plötsligt händer det. Från sin position under sängen hoppar plötsligt en liten krabat fram mellan mina fötter (jag håller på att ramla av sängen i pur förvåning) hoppar fram ett par steg, vänder sig om, tittar mig stint i ögonen och frågar:

-        -   Är du min mamma?


En stenknäcksunge sitter kavat men lite dammig och med båd katthår och hundhår runt fötterna har tillbringat natten inunder min säng. Som om den suttit där och otåligt väntat på att jag skulle vakna.

Ni må tro att jag glosögd och klentroget stirrade på denna krabat som plötsligt satt mellan mina nakna fötter som vore den min egen Nils Karlsson Pyssling!!!!

En Nils Karlsson Pyssling i fjäderfävariant som när jag, i dennes tycke, äntligen satte ned fötterna så hoppade han alltså frankt fram och undrade om det nu nångång skulle bli nån ordning på torpet.

När min värsta förvåning hade lagt sig så insåg jag att jag måste hjälpa denna krabat ut till sin mamma som jag hörde ropa högt upp i körsbärsträdet där ett par haft sitt bo nu i vår. Men först fick jag dra på mig något hjälpligt eftersom jag låg där på golvet och pratade o jollrade med Fågel-Babyssen i bara mässingen.

Snart kom alltså en underlig karavan ut på trädgården, jag först i nattsärk med Babyss i handen som bet mig något alldeles rasande i tummen, sen kom hundarna och sist kom Spöket, Fin-Dos, Cat Russel och Nils. Att få det där fyrbenta sällskapet med sig på fågelräddarinsats var definitivt inget jag önskade men så är det bara på morgonkvisten, att när Matmor kommer ut så kommer hela tasspatrullen rusande och väntar på frukost. Nu ville jag emellertid inte servera denna förtjusande unge till frukost utan försökte distrahera och schasa undan katterna medan Stenknäcksbabyssen varsamt placerades i ormhasseln en bit ut i trädgården.

Med en blick fylld av både förvåning, trötthet och kanske lite tacksamhet tittade den dammiga lilla vännen på mig ett ögonblick, blinkade och framförde ett ordlöst; TACK... 

Så flaxade han med vingarna och försvann in i den lummiga busken.


Jag tog tasspatrullen med mig tillbaka till huset och serverade dem deras olika frukostar och förhoppningsvis är nu allt frid och fröjd.


Förutom att jag sitter här med en värkande tumme. Men det var det banne mig värt! 

Puss & Kram!

Er Mickan 

söndag 14 juli 2013

Kö på Bladet...


En tidning där lika duktiga reportrar som proffsiga fotografer jobbar är i sanning eftertraktat gods här på gårn.

Å eftersom det är på Jönköpings-Posten som Husmor jobbar numera så är det förstås den tidningen som har duktiga reportrar och proffsiga fotografer - eller hur?

Jo. Så är det nog.

Så här står båd folk o fä i kö och väntar på sin tur att få ble ve tidningen efter Husfar som - naturligtvis - har första tjing.

Ja, är man Husfar så är man. Å nån jästra ordning på torpet får det väl ändå vara...

Soldyrkare...

Sommaren och Solen har visat oss sin mest generösa sida nu några dagar. Höet är bärgat, årsbränslet av ved likaså, sommarblommorna planterade och min senaste reportageserie är i hamn och snart står några dagars ledighet på agendan.

När solen skiner är det många som lockas utomhus för att njuta av solen. Här delar Dottir och Tuppen Martin solplats i trädgården...


ANDlöst o ANDäktigt skeende...

Den lilla skygga vildanden som jag ibland skådad i dammkanten i kornigt gryningsljus gjorde igår en märklig och förklarlig manöver.

Som från ingenstans kom hon stolt och vacker tätt tätt följd av åtta bedårande små duniga ungar. Så gick hon liksom ett ärevarv på trädgården som vore det för att visa mig resultatet av vårens älskog och sommarens ruvande. Kanske som ett litet tack för mat o bröd som jag serverat i dammen till henne - jag vill gärna tro det i alla fall.



Nåväl. Det var ett oförklarligt, närmast magiskt, beteende som kastade blänkande guldglans på min tillvaro!

Lika enigmatiskt som hon kom - lika enigmatiskt var hon och de små bara borta igen. Jag lär aldrig se dem igen men kanske kanske kommer någon av ungarna igen nästa sommar för att ta sitt ansvar i reproduktionens långa och gåtfulla kedja...


Ljuvlig sommarmorgon

Ljuvlig sommarmorgon...

Badade en stund naken i dammen, gåsen kom en simmade kapp en stund, gick en runda med hundarna, emellertid inte naken, satte på kaffe, tog ut getterna, gnussade panna med hönsen vilket resulterade ett par ägg i gumpen, hönsens alltså, hämtade tidningen, vattnade märrarna, lyssnade på ännu ihärdiga koltrastar medan frukost med kaffe o kokta nyvärpa ägg och en stunds tidningsläsning företogs på redan solvarm farstutrapp.

Som sagt, ljuvlig sommarmorgon...




Häva sig på rygg...

Märrarna har redan tagit semester medan vår stackars Husmor måste jobba o träla... 

Men vänta bara, en vacker dag kommer hon säkert häva sig ned på rygg nånstans i en solvarm lövskogsglänta - precis som gamla Tionetta... 


Kunskapens törst...



Kunskapens törst finns även  hos en hönshjärna.

Nåja.

Tupphjärna om man ska va nogräknad...