fredag 14 februari 2014

ALLA GÖR DET!

Under morgonrundan som företogs i snöyra lade jag märke till en detalj som roade mig storligen. 

Jodå, jag vet ju redan att ALLA GÖR DET!

Jag gör det. Husfar gör det. Hundarna gör det. Katterna gör det och kritterna gör det. Hararna gör det - ofta dessutom. Ja, och så gör grannarna det, liksom grisarna, både de vilda och tama. Rådjuren gör det och hästarna gör det. Getterna gör det också. 

I morse upptäckte jag att även älgarna gör det!

Vadå, undrar du kanske?

Jo, följer mina böljande stigar som går ut över ängar och åkrar. Om somrarna håller jag dem klippta med gräsklipparen i snirkliga frodiga former och rundlar som manar och lockar att fortsätta stigen fram. Om vintern håller jag stigarna öppna genom att ständigt patrullera dem.

I morse såg jag till min förtjusning att till och med älgen hade följt mina stigar och gått i dess böljande former upp över Norragärdet istället för att bara lufsa rätt över gärdet det kortaste vägen! Åh, jag blev alldeles till mig så att säga. 

Varför kanske man kan undra? Jo, för att det ju betyder att det inte bara är jag som följer viltets stigar i skogen - viltet följer även mina stigar över ängarna!

Avtrycken från stora rejäla klövar syntes så fint följa stigen från vänster till höger, från höger till vänster i mjuka svängar upp över hela åkern. Jag vaggade glatt efter i samma spår, nåja, okej då, kanske hade jag inte fullt så långt och spänstigt steg. 

Och jädrar i mig, när jag rundade kullen fick jag syn på henne! Där stod hon, som om hon väntat på mig. Hon tittade rakt på mig genom den gråvita morgonen där gryningsljuset dröjde sig kvar. De nyss så stora snöflingorna började mer och mer övergå till småfnyk och dis.

Hon stod alldeles stilla intill "den böjda björken". Hon höll fast min blick, nästan som om hon ville säga något liksom. Och plötsligt förnam jag vad hon sa:

Ha nu en fin Alla Hjärtans Dag, du skogens trinda rå!  

- Så gott att se att du lämnat Människornas Värld och hittat hem igen…

Jag genomfors av en sådan stark lycka att tårarna ymnigt började rinna nedför runda kinder.


Och OM jag nu möjligen möjligen möjligen kanske inte riktigt hörde älgkon säga precis de där orden så är det i alla fall en högst värmande och hjärtkramande tanke så här på Alla Hjärtans Dag.

Å även älgar har ju hjärtan …

Tanter likaså.

Fin alla hjärtans dag önskar jag er ALLA, både folk & fä!!!

Puss!
Auntie M 

onsdag 12 februari 2014

Morgonnöt & Morgongröt

Tänk! Idag VAKNADE jag till fåglars läten! Vaknade! Fast det inte ens var ljust ute så kunde ett par sprickfärdiga talgoxar inte hålla sig utan började tjattra från sina dolda nattgömlsen. Men tjöta skulle de, trots att de inte vågade flyga ut i den mjölkgrå gryningen.

En idog spillkråka upplät gång på gång sina gäckande och smått ödesmättade läten uppifrån Lövängen.

Plötsligt kunde jag urskilja ett vagt men noterbart tutande, registrerade omedelbart vad det var så jag flög upp, nåja, vältrade mig över sängkanten i alla fall, tog mig fram till fönstret och hann precis se två sångsvanar komma flygandes just ovan trädtopparna.

Lycka! Det var vad jag förnam! Lycka!

Vare sig jag ville eller inte så ordnade sig ansiktet i ett enda stort fånigt leende och hjärtat tog ett par glädjeskutt i bröstet.

När jag tassat ned och tog första titten ut mot fåglarnas Snacks-Bar såg jag dagens första och sannolikt hungrigaste fågel. En nötväcka hade redan pillat ut en nöt att starta dagen med.

Även jag startade min dag men bytte väckans morgonnöt mot husmors morgongröt....

Önskar er en fortsatt härlig dag!!!

Er Mickan
 

tisdag 11 februari 2014

Kärt återseende utan nöd...

Ett kärt återseende blev det idag då gamla Husmor fick syn på en Herr Sidensvans i surapeln utanför sitt fönster.



Hon slog upp fönstret, jodå, han satt faktiskt kvar, antagligen därför att han positionerat sig rätt högt i nämnda surapel.

Husmor kvillrade och kollrade mot Herr Sidensvans som emellertid förblev ganska oberörd.

Husmor fortsatte kvittra och kollra.
- Åh, så roligt att se dig igen, utbrast hon sanningsenligt till Herr Sidensvans.

Efter att ha tittat närmare sa hon;

- Du ser ju så rund och storbukad ut så det verkar inte direkt ha gått någon nöd på dig i vinter, 

Då glodde Herr Sidensvans ned på gamla Husmor som  hävt sig fram över bakbänken med de stora juvren framför sig och hängde i fönstret och flinade brett med hela sitt julosteansikte.

Krasst sa pippin;

- Det verkar inte ha gått någon nöd på dig heller - aldrig någonsin...