torsdag 25 september 2014

Välkommen Gåzart!

Nu har det hänt igen. Jag har blivit med barn. Eller nåja, blivit med gås.

En jättefin, snygg och ståtlig gårkarl!



Hans namn är Gåzart och han kommer från vackra högt belägna Rösås här i Nävelsjö där jag och Husfar bodde några år.

Han hade aldrig badat innan han kom hit så nu gör han nästan inget annat.

Tänk va? För ett år sedan tog räven min Anki Anka och jag var utan ankor. För några veckor sedan dog min Otto-Lotta Gåskarl och jag var utan gås.

Nu har vänliga djurälskande människor skänkt mig både ankor och gäss i en strid ström så här på gårn finns nu Annie Anka o Anders Lindgren, de är två ankor av rasen svensk gul anka, här finns också Pälle, som är en kejsaranka som polar med Wanja som är en myskanka.

Och nu finns alltså Gåzart!

Tack Johan, Martina och Signe i Rösås för fine Gåzart! Jag tror och hoppas han inte ska flyga tillbaka upp till Rösås utan stanna här i sin damm med alla sina ankor...











tisdag 23 september 2014

OFATTBART!!!

Min goa fina rara omtänksamma positiva vänliga och peppande läsare!  
Vet du att just nu känns det nästan ofattbart!

 

För igår klickade jag på knappen och sände iväg alla texter och foton till min FJÄRDE bok på bara ett halvår! Ja, igår åkte innehållet till Mickans Vintriga Virrigheter iväg till min duktige trollkarl till grafiker, den erfarne och prisbelönade Rolf Elsner! 

Va? 
Hur gick detta till egentligen? Hur har jag klarat detta??? 
Jag? 
Jag som inte för så länge sedan kände att jag inte dög nånting till...

Det känns ofattbart! Men fantastiskt underbart härligt ofattbart!

Och som om inte det vore nog i lyckokänsla så åker jag ju om bara någon dag till Bokmässan i Göteborg där jag författardebuterar! 

Jag står i Isaberg förlags monter som är precis vid ingången, monterplatsen heter B01:02 och där är många olika författare och förlagskollegor! Så om du är i Götet dessa dagar, kom gärna och hälsa! 

Ja, tänk vad mycket som hänt! 
Och att det han hunnit bli fyra böcker - det var inte så länge sedan jag började på den första ju. 

Men detta är absolut inte min förtjänst. 
Det är MÅNGA som varit smörjmedel och påputtare i uppförsbackarna! 
Du är en av dem! 

Som läsare och påhejare spelar du en stor roll! 
Eva och Jan på Isaberg förlag spelar stor roll! 
Korrekturläsare Margareta spelar roll! 
Grafiker Rolf spelar roll. 
När det gäller vykort och almanacka spelar grafikern Kent stor roll.  
Min familj och mina djur spelar roll. Stor roll. 
Främst för att ha härdat ut - även om det är med mycket knapp marginal. 

Det vittnar följande dialog om som jag råkade höra i helgen mellan gårdens Morfar och Lilldräng, 6 år.

Lilldräng: Måfa?
Måfa: Ja?
Lilldräng: Vafför sitter Måmå hela, hela tiden bara vid datorn?
Måfa: Njaaa. Ja, jo, nu har det förstås varit ganska mycket... 
Lilldräng: Jaaa (med eftertryck) Hon sitter ju där jäääääämt! 
Måfa: Ja, fast... Du vet, det är ju hennes jobb.
Lilldräng: Men förr va hon ju i alla fall ute iblann o tog nårra kort...  

(Det var en tankeställare som hette duga och jag måste erkänna att jag reste mig strax därefter och frågade Lilldräng om vi skulle gå o plocka lite svamp - gissa om han blev glad! Och jodå - jag tog med mig kameran "o tog nårra kort..." ) 





Ps. På bokmässans sista dag, söndag 28:e, håller jag en föreläsning klockan 10 på scenen Another Story som ligger i G02:10 - på plan två.

Platsen är på Babels inspelningsplats mellan Se Människan och Molnet. Samtliga mässbesökare som löst entrébiljett har möjlighet att ta del av scenens programutbud. 

Framför scenen finns gott om utrymme för publiken med både sittplatser och ståbord. 

Scenen ligger i direkt anslutning till ett café så man kan passa på att ta morgonkaffet där om man möjligen tagit sig dit. Ds.

Som sagt, allt känns närmast ofattbart! 

Innerlig kram om dig! 

Din vän Mickan 

 

söndag 21 september 2014

Årstidsvill Tanta...

Nu börjar jag bli försiktigt lättare till sinnet. Se ljuset i tunneln. Kanske börjar jag bli klar nu. Med vinterboken. Phu. Jag har nog aldrig jobbat så oerhört fokuserat från svinotta till kväll på något skrivprojekt nån gång.

När jag nyss släppte ut en katt i köksdörren hajade jag till över att snön var borta! Det tog någon sekund innan jag skakade på huvudet, blinkade ett par gånger och insåg att det ju är höst i verkligheten!

Så himla knäppt att bli så otroligt insyltad i det man jobbar med i datorns värld och skärmens foton att man glömmer tid och rum och rubbar hela sin verklighetsuppfattning.





















Så efter att ha skrivit om Det stora Julbadet, Bonnatraditioner på logen, julens mat och bak, vinterkvällar, morgonvarden, djurens jul, om att ruva ett snöägg, slagsmål, snöänglar och snögummor, adventspyssel och gud vet allt så är jag nu framme vid årsskiftet och tolvslaget med gnistor och löften.

Vad mitt löfte blir - ja, det får ni se i vinterbokens slut!

En sak kan jag lova redan nu - att när jag är klar med vinterboken ska jag ta en lång promenad för att göra Tasspatrullen glad! För titta här så uppgivna de är...