lördag 26 november 2016

Bråda tider...

Tiden går i en rasande fart! Jag far ikring som ett skållat troll! Hehe.

Ena stunden är jag i Skillingaryd där jag möter upp min förläggare för att lasta över böcker ty jag hade sålt slut på några av dem.



På kvällen hade jag och min skrivargrupp ett litet framträdande för Ädelfors Folkhögskolas ägare och styrelse! Eleverna var fantastiskt duktiga och jag var stolt och glad!



Tisdag for jag ikring igen. Bland annat mötte jag upp en kund i Nässjö stad. En kund som tillsammans med sin dotter tappert stod i kön efter en föreläsning jag hade hållit men då de kom fram och ville köpa varsitt paket av årstidsböcker så var ett par av årstiderna snöpligt slut. Men nu kunde vi rätta till det och vi kröp in i min bil där jag satt och signerade ett gäng böcker. Allt går!



Onsdag skola hela dagen, stressa hem som en tok, byta om, packa och så in till Staden igen för en föreläsning och fest. Packa upp och fixa en monter med god hjälp av min vapendragare Ing-Marie.











Torsdag packa in i bilen och så satte jag kosan mot Malmbäck där jag höll föreläsning i församlingshemmet, så där var det till att bära in alla boklådorna, packa upp och sen föreläsa, packa ned och åka hemåt igen.



Fredag var det full rulle igen, nu var det Jönköping och Akademibokhandeln som gällde, såååååå roligt var det att signera där. Köer och mycket folk, det var Black Friday vilket jag knappt känner till men oj vad folk det var. Så kul var det. Många kom och pratade och handlade, Många fotade och några unga tjejer kom fram och ville låta sig fotas med mig "coolt med en kändis" sa en av tjejerna. Fniss...






Ett par andra tjejer kom förbi och stod och tittade på böckerna, den ena sa till sin kompis.

- Åh kolla, kolla vad dom är lika varandra, hon på boken - och hon där, sa hon och pekade på mig.

När jag log så slutade hon skratta och sa, helt förvånad:

- Va? ÄR det du som är på boken???

Gud så gulligt!

Här har varit tidig revelj och alla djur har fått omfägnad.



Idag är det Julmarknad i Sävsjö Kulturhus mellan klockan 10 - 15 som står på agendan. Åh, det vore fantastiskt roligt om det blir lika många och lika härliga människomöten idag som igår på Akademibokhandeln i Jönköping! Det va dejligt!



Önskar er en jättefin lördag Govänner och några av er hoppas jag möta i Sävsjö idag!

Valpsnufs & Tantfniss,
Mickan & Co...

söndag 20 november 2016

Livsdrömmar och Blåmärken

Gomorrhår Govänner! 

Spis tänd. Oljelampan påfylld och nu står den här på köksbordet och sprider ett genom kupan välsilat och välfördelat ljus runt sig. Och mig.



Katter utfodrade. Mammahunden har utfodrat sina valpar följt av att jag har utfodrat henne. Blendahunden ligger tryckt, ja tryggt också, intill sin sovande husse där uppe i sovkammaren.

Valpar pussade och kärleksfullt busade med. Har lagt fram en mjuk filt just framför vedspisen och jag skulle inte bli förvånad om de snart kommer falla i tung och belåten sömn just på den, där i den sköna strålvärmen från spisen. 

Mammahunden har nu gjort sitt och gått upp till sängvärmen hos husse igen och snart är det nog endast Husmor som är vaken efter att alla djur fått mat och omvårdnad. ’

Min egen omvårdnad får jag sörja för själv. Att sätta sig en stund vid tangentbordet och sätta ord på huvudets tankar och själens bryderier är en bra omvårdnad. För mig i alla fall.

Gårdagens julmarknad på vackra Vänhem i Korsberga blev fantastiskt lyckad för oss! Vi var totalt genomfrusna i kropparna, knän och fötter iskalla och stela och mina flitigt signerade fingrar likaså – men värmen och glädjen vi kände inombords räckte ganska långt ändå. Så många fina möten med fina människor. En sådan ynnest det är att få uppleva det.



Vet ni? Jo, jag får då och då nypa mig lite i armen för att verkligen känna efter om detta är verklighet eller om jag drömmer. Drömmer jag eller upplever jag verkligen detta att det kommer så många människor och vill köpa mina böcker? Drömmer jag eller upplever jag verkligen att så många människor vill läsa orden som jag har skrivit, vill titta på bilderna som jag har tagit? Tanken och insikten skapar svindelkänsla hos mig!

Men den där svindelkänslan, den lever jag gärna med, det kan jag tala om! Mer än gärna. Det är högst angenämt! Jag var i tioårsåldern när jag planterade fröet i mitt hjärta. Formerade drömmen. Började längta. Efter vad, undrar ni nu?

Jo, det var då, när jag var i tioårsåldern, som jag stod framför stadens bokhandel Björns Bokhandel, och tittade in genom skyltfönstren på alla dessa fina böcker som låg där likt magiska skatter. Bokskatter. Förförande och lockande. Hemlighetsfulla. Ruvande på sitt eget spännande och för mig helt okända innehåll.

Då svalde jag hårt och sade till mig själv, lovade mig själv, manade mig själv, utfäste:

- En dag ska där stå en bok som jag har gjort!

Det tog många års vandring och strävan längs livets oberäkneliga väga, innan det blev sant. Många år innan drömmen slutade vare en dröm och blev en verklighet. Många år av lärorika bakslag, misstag, tillkortakommande men också många år av harmoni, livsglädje och tillit.

Ibland bleknade drömmen, löftet, fröet så pass att det blev helt transparent och miste sina konturer. Men det fanns där. Nånstans. Hela tiden fanns det där även om jag ibland inte kunde greppa det. Det var så vagt, så vagt.

Och för ett par år sedan var tiden mogen.
Det var dags för fröet att blomma.
Dags för löftet att infrias.
Dags för drömmen att bli verklighet.



Så hör ni, våga plantera ett frö. Våga forma en dröm. Våga vårda och nära fröet. Drömmen.

Och mest av allt – våga göra verklighet av din dröm! Så sluta aldrig att tro. Sluta aldrig att hysa tillit.

Din dröm kan slå in. Ditt frö kan blomma. Ditt löfte infrias.

Fast ni är kanske redan klara? Redan där?
Det är kanske bara jag som är senkommen av mig.

Nåväl. Jag är, hur som helst, oerhört tacksam, ödmjuk och lycksalig över att mitt gamla frö till slut kunde blomma.


Nu nyper jag mig i armen igen, bara för att upptäcka hur rysligt många blåmärken jag har på armarna… 

Ha en jättefin söndag kära vänner! 
Puss o Kram,
Mickan