lördag 10 februari 2018

Kattskrälle och Gubbskrälle


Rudolf Rednose Rainbow the Cat följer mig överallt när jag är ensam hemma. Både utomhus och inomhus.







Annars är det Husfar som är föremålet för Rudolfs stora tillgivenhet.



Men när han, Husfar alltså, inte är tillstädes duger jag och han , Rudolf alltså, följer mig överallt. Till och med in i det lilla rummet som rymmer vissa bekvämlighetsinrättningar när jag nödgas göra ett besök där.

Då ska jag sätta på lite vatten i handfatets kran och så leker han med strålen (kranens alltså, inte min) och skvätter vatten vida omkring sig.

När natten kommer ligger han på Husfars mage och spinner vällustigt och lyckligt.

Jag försöker lyfta över honom på min mage så jag får lite kattkel och de sköna vibrationerna av hans spinnande, men han går bums tillbaka till Husfars mage.

I morse beklagade jag mig lite barnsligt grinigt för Husfar och blängde på katten. Husfar såg inte ens upp från telefonen utan sa bara helt lugnt:

- Inte så konstigt. Han är väl höjdrädd stackarn....

Gubbskrälle!!!!


fredag 9 februari 2018

REA och FARA.



REA och/eller FARA.

Igår var jag orange. Klädd i orange kläder. Mer eller mindre från topp till tå. Hade även mina blommiga brakokängor som går i orange.

Kände mig fin och dansade runt lite kokett i köket i svinottan i hopp att Husfar skulle se min färgstarka kostymering.

Men i vanlig ordning märkte gubbskrället ingenting. 

Till slut sa jag:

- Tycker du att jag är fin i de här kläderna?

Då slet han sig äntligen från sitt ständiga glyttande i mobiltelefonen. Han tittade på mig, han  glodde en bra stund. Sa sen krasst. 

- Hm. Orange! Ja men det passar väl!

- Orange signalerar ju REA.

- REA, du vet. Realisation. När butikerna försöker sälja ut gammel överblevet sket som ingen vill ha och som därför reas ut till lägsta pris för att nån stackars jäkel skulle vilja köpa.

Kall tystnad bredde ut sig i stugans kök.

Iskall.

Mer än iskall.

Så sa jag, helt lugn och med drypande indignation.

 Orange signalerar också F A R A.

 - Du vet, när någonting är väldigt explosivt och farligt.

Tystnad.

 - Vääääldigt explosivt och farligt, upprepade jag kallt.

Något hände. 
'
Gubben reste lite på huvudet. Tittade på mig någon sekund.

Det räckte.

Jag tror han såg såväl den iskalla kylan såväl som det farliga explosiva i min blick. 

Ty han reste sig, gick ut i farstun, klev in i sina stålhätteförsedda stövlar, rättade till sina breda hängslen innan han krängde på sig sin tjocka hellyhansen och försvann ut.

Utan ett ord.

Bäst för honom.

Strax efter hörde jag hur han puttrade iväg på sin fyrhjuling. Till skogen.

Där är han ännu kvar.

Tror han grubblar på om den explosiva husmodern ska explodera eller implodera…



   

tisdag 6 februari 2018

Present med kam o fjädrar

Gomorron världen!

Nu trodde ni kanske nästan att jag inte var kvar i den här världen - men det är jag.

Jag har bara brist på tid. Fri tid. Fritid. Allt går så fort, tillvaron snurrar kvickt som attan och ibland känns det som jag inte hinner andas mellan turerna.

Hur som helst så fyllde tant år i helgen. Tänkte dela lite sekvenser från firandet med er. Fick många paketer och presenter - den mest högljudda presenten hade kam och fjädrar...