Annars är det Husfar som är föremålet för Rudolfs stora tillgivenhet.
Men när han, Husfar alltså, inte är tillstädes duger jag och han , Rudolf alltså, följer mig överallt. Till och med in i det lilla rummet som rymmer vissa bekvämlighetsinrättningar när jag nödgas göra ett besök där.
Då ska jag sätta på lite vatten i handfatets kran och så leker han med strålen (kranens alltså, inte min) och skvätter vatten vida omkring sig.
När natten kommer ligger han på Husfars mage och spinner vällustigt och lyckligt.
Jag försöker lyfta över honom på min mage så jag får lite kattkel och de sköna vibrationerna av hans spinnande, men han går bums tillbaka till Husfars mage.
I morse beklagade jag mig lite barnsligt grinigt för Husfar och blängde på katten. Husfar såg inte ens upp från telefonen utan sa bara helt lugnt:
- Inte så konstigt. Han är väl höjdrädd stackarn....
Gubbskrälle!!!!